Andra Långgatan en grön kväll

kommer ut från kontoret
och möts av en vägg av värme
folket lever och ler
munnar skrattar vänligt där dom flyger i natten
det luktar syrén och stad
det myllrar mjukt
kring gata asfallt och husvägg
det skjuter upp skott
och knoppar
jag ser allt som vore det en trädgård
en brokig och vänlig
där alla hade en chans

Jag vill ha sparglas

Hon har varit till optikern
hon sa att det var välldigt trevligt
optikern var gemytlig
jag vill också gå till en trevlig optiker
jag vill ha sparglas

Auror

När jag kom in i rummet såg jag hur det skar sej
tapeten golvet
skorna på dom som var där
olika dofter av oro
det var auran av ensamhet
jag drog rocken hårt omkring mej
vinden var isande kall
och ljudlös
måste hålla mej samman
och ta mej ut
måste få med
hela mej
UT
inte släppa till utan bara gå

mötet

hon sa hej
Då öppnades luckan
och där var Jag
”ko ko”, sa jag
fyra gånger
sen slog luckan igen
tillbaks var jag
inne i min varma holk
och hon vände sej om
och gick

stjärnors våldsamma lek

Vi följde den röda
över natthimlen
och den röda
var borta
ljudet av en kork
som drogs ur en flaska
komiska krockar på himlens filmduk
din hand i min
som alltid
fyrverkeriet var över oss
men det var stjärnors
musik och klirr
oroväckande kork-ljud och plopp-ljud
det rörde sej om stora explosioner
brinnande hav och solar
oräkneliga ljusår härifrån

– att allt redan var dött
solars spratt
där vi stod på Rosenborg
fick oss att le
åt den våldsamma leken
stjärnors upptåg
långt
långt
borta
ljudet som förlänge sen slocknat
nådde nu våra öron