kommer ut från kontoret
och möts av en vägg av värme
folket lever och ler
munnar skrattar vänligt där dom flyger i natten
det luktar syrén och stad
det myllrar mjukt
kring gata asfallt och husvägg
det skjuter upp skott
och knoppar
jag ser allt som vore det en trädgård
en brokig och vänlig
där alla hade en chans

Hon har varit till optikern
hon sa att det var välldigt trevligt
optikern var gemytlig
jag vill också gå till en trevlig optiker
jag vill ha sparglas

minnet

Jag minns en gorilla
från mina egna trakter
kanske levde vi som systrar
innan vi togs till civilisationen

innan jag blev en gök i ett gökur
kom hon till mej
utan att knacka
och sade
-du, du luktar faktiskt svett
härinne i min varma holk
saknar jag min syster så
våra gröna skratt
i grönheten

När jag kom in i rummet såg jag hur det skar sej
tapeten golvet
skorna på dom som var där
olika dofter av oro
det var auran av ensamhet
jag drog rocken hårt omkring mej
vinden var isande kall
och ljudlös
måste hålla mej samman
och ta mej ut
måste få med
hela mej
UT
inte släppa till utan bara gå

hon sa hej
Då öppnades luckan
och där var Jag
”ko ko”, sa jag
fyra gånger
sen slog luckan igen
tillbaks var jag
inne i min varma holk
och hon vände sej om
och gick

Vi följde den röda
över natthimlen
och den röda
var borta
ljudet av en kork
som drogs ur en flaska
komiska krockar på himlens filmduk
din hand i min
som alltid
fyrverkeriet var över oss
men det var stjärnors
musik och klirr
oroväckande kork-ljud och plopp-ljud
det rörde sej om stora explosioner
brinnande hav och solar
oräkneliga ljusår härifrån

– att allt redan var dött
solars spratt
där vi stod på Rosenborg
fick oss att le
åt den våldsamma leken
stjärnors upptåg
långt
långt
borta
ljudet som förlänge sen slocknat
nådde nu våra öron

det regnar
jo det
var regn
paraplyer
det var depressioner
konflikt
på arbetet
raj di rajdi raj raj
det var blöta fötter
kring ett oändligt bord
och torr i munnen och
ett blad fyllt med klotter och det var
att vi kom ingen vart
det var tugg
och mjugg
och tillbaka igen
och om igen
och stämpla strämpla
klockan går
regnet
rajdirajdiraj
och det var den som inte ville
och den som inte var med
och den som skulle få blommor
och den som inget sa
och det var den som varit i alla länder
och det var den som frågade
rajdirajdiraj-raj
frågade och frågade
om och igen
och om igen
och det var den som det pep om
och den som skulle ha paus
för toalettbesök
och det var den som inget visste
inte att förglömma
och så var det hon som varit instängd
i garderoben
och det hade regnat
och regnat
och vattnet lade sej blankt på vägen
och hon skulle med bussen
nu stod hon
på spegel
av regn

väntan…och ingen vart
hon
så tydlig mot sorlet
låter tvivel speglas i glaset
tåg
tidtabeller
och ingen vart

två koppar står kvar
den ena tom
den andra…